| |
|
Forum
|
Forum » RAPPORTER, BILDER och RESULTAT » VISUELL ASTRONOMI
| | |
|
|
"Mitt första" Obs-pass. 260610 |
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Robin_
|
Postad - 26 jun 2010 12:09:03
|
Inlägg174
Medlem sedan2010-04-30
|
Hej!Igår, eller rättare sagt idag fast 00.00+ skrev jag ner vad jag hade observerat och sådant för första gången, samtidigt har jag några frågor om vad var det jag såg i slutet av passet så passar även på att dela med mig med er andra här på AG, kom bara ihåg att jag är väldigt ny till detta och att detta är den första jag skrivit så förvänta er inget "professionellt". 
Kan börja skriva hur jag har "obsat" lite tidigare utan att skriva ner.
Det var inte allt så längesen som jag började ta astronomin på en mera seriös nivå, kanske cirka 2 månader sen. Det som har varit synd är bara att det är då de mörka nätterna börjar försvinna, men det har inte stoppat mig ifrån att titta ut över himmelen. Jag har för det mesta tittat på månen i en 7x50 kikare (det bästa jag har just nu, men snart blir det ett teleskop), sen har jag också försökt hitta så mycket satelliter som möjligt per natt vilket jag också har funnit intressant eftersom det mesta är bortskymt pga solljuset.
Men nu börjar med gårdagens rapport. Obs 260610
Fullmåne
01.10 - Det började med att jag satt på balkongen (jag bor i Göteborg), tittade ut och försökte se vad himlen hade att erbjuda, det var lite molnigt på lägre höjder fast de rörde sig oerhört snabbt västerut. Det tog bara några sekunder innan jag såg något oerhört ljust rörde sig på himlen, ifrån min erfarenhet skulle jag gissa att den hade en magnitud på (-3), den var starkare än både Jupiter (-1,6 till -2,9) och Arcturus (-0,04) ISS kom ifrån sydöst, och rörde sig relativt sakta över himlen, den kanske var synlig 3-4 minuter? I kikaren såg den ut som en ljusprick men såg nästan ut som den hade en kort svans bakom sig vilket jag antog var ljust bara ifrån resten av "kroppen". Sen kan det också ha med kikaren att göra antar jag, för jag tycker den ger ifrån sig lite strålar ut alla möjliga håll ibland (syns när man ser på starka stjärnor).
Sen gick jag in igen och väntade i ungefär en timma på att en del moln skulle försvinna (plus att det var ett intressant program om Merkurius då 02.05 - Jag byter plats, ifrån balkongen där jag ser: syd - öst - norr till ett rum som ser lite västerut och sydväst, dock stora husbyggnader i vägen och gatubelysningar som lyser in i fönstret, men det kunde inte hindra mig.
Det första jag ser på himlen var ett oerhört starkt ljus igen!
Det första jag fick på tankarna var att det var Jupiter, jag visste att den går upp sent på natten och brukar vara synlig i den riktningen, jag skulle säga att den hade en bäring på 120°, och en höjd mellan 10-20°. Jag tar snabbt kikaren och tittar emot den, jag ser klart och tydligt att det är en rund boll som lyser väldigt starkt. Då ser jag två dimmiga fläckar i närheten till Jupiter, vilket jag antog var månar, den ena var till vänster i en riktning klockan 10 om Jupiter, cirka 8-10 Jupiter avstånd (Jupiter=1), den andra hade en riktning klockan 2 om Jupiter men hade ett avstånd på cirka 2 Jupiter avstånd.
Jag ansträngde mig extra noga och då likades jag se en prick mitt emellan Jupiter och den högra fläcken, den var oerhört liten och mörk men jag såg att den var där, klockan var då 02.22 och jag började bli trött, det fick räcka.
Detta var även första gången jag såg Jupiter, och det var en väldigt intressant natt må jag säga.
I fortsättningen blir det att skriva ner varje gång jag har varit och obsat, blir nog mycket mer nu när mörkret börjar komma tillbaka. Här är i alla fall en bild som illustrerar hur jag såg jupiter igår, är det någon som kan konfirmera vad fläckarna och det var för något?
http://img717.imageshack.us/img717/1787//.../ Ledsen om det blev mycket text, det var trots allt mitt första nerskrivna pass
Hoppas ni har en bra dag och tack för att ni läste! mvh
Robin Signatur
Robin Andersson
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
timokarhula
|
Postad - 11 jul 2010 10:06:54
|
Inlägg
1593
Medlem sedan
2004-03-03
|
Grattis till observationerna! Mycket bra att ha sett Andromedagalaxen så här tidigt på sommaren. Jag bor längre norrut än du och jag har därför en ljusare himmel men jag lyckades få syn på M31 med en 18x50-kikare den förrförra natten men den var fortfarande svår. Den kommer att synas mycket bättre på hösten.Jupitermånarnas positioner varierar hela tiden. Inatt tittade jag också på Jupiter och månarna Io och Callisto låg nära Jupiter och alla fyra månarna låg på samma sida om Jupiter (på höger sida sedd med fältkikare). 2°.6 höger om Jupiter fanns Uranus med en nästan lika ljus stjärna mellan Uranus och Jupiter. Såg du Uranus? Inatt såg jag också Plejaderna för första gången denna säsong med 10x50-kikare. /Timo K
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Robin_
|
Postad - 11 jul 2010 10:33:01
|
Inlägg
174
Medlem sedan
2010-04-30
|
Tack!  Nej jag såg tyvärr inte Uranus, jag har försökt att hitta den men vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, ser den ut som en stjärna eller kan man se någon nyans av blå? Vad för typ av instrument krävs det för att se att den är blå, och går det att se några av Uranus månar? Signatur
Robin Andersson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
timokarhula
|
Postad - 11 jul 2010 11:40:31
|
Inlägg
1593
Medlem sedan
2004-03-03
|
Uranus ser ut som en vanlig stjärna med små instrument. Om man använder ett par hundra gångers förstoring i ett medelstort teleskop så kan man se att Uranus har en liten skiva. För att se Uranus månar krävs stora teleskop. Första gången som jag tittade på Uranus med min 53cm reflektor såg jag direkt två månar, Titania och Oberon. Jag tyckte faktiskt att Uranus är grönaktig medan Neptunus är blå./Timo K
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Paul Schlyter
|
Postad - 12 jul 2010 08:55:03
|
Inlägg
860
Medlem sedan
2009-05-24
|
Jag tycker man ser Uranus som större än en ljusprick redan i ett litet 6-cm-teleskop. Inte så konstigt egentligen, Uranus skenbara diameter är ju faktiskt såpass stor som 3,7 bågsekunder vid opposition. Och Uranus kan ibland ha en större skenbar diameter än Mars (som kan bli så liten som 3,5 bågsekunder).
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Robin_
|
Postad - 12 jul 2010 13:00:34
|
Inlägg
174
Medlem sedan
2010-04-30
|
Hur många bågsekunder är andromeda och Jupiter som den är just nu?Förresten hur kan jag ta reda på hur stort synfältet är jag tittar i? Signatur
Robin Andersson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Paul Schlyter
|
Postad - 12 jul 2010 18:12:58
|
Inlägg
860
Medlem sedan
2009-05-24
|
quote:
Hur många bågsekunder är andromeda och Jupiter som den är just nu?
Jupiters skenbara diameter (i bågsekunder) hittar du här:
http://stjarnhimlen.se/2010/planefe.html/.../ Hur stor andromeda är beror på vad du menar. Stjärnbilden Andromeda är tiotals grader stor. Om du menar galaxen beror det återigen på vad du menar: det ljusa centralpartiet som man lätt ser i teleskop är några tiotal bågminuter stor, men vill du ha med även de yttre svagare partierna är diametern upp till ca 3 grader, beroende på hur svaga partier du vill inkludera.
quote:
Förresten hur kan jag ta reda på hur stort synfältet är jag tittar i?
Titta på en stjärna nära himmelsekvatorn och ta tid på hur många minuter det tar för stjärnan att skenbart vandra tvärs över synfältet p.g.a. jordens rotation. Dividera antalet minuter med 4 så får du det verkliga synfältet i grader (om stjärnan inte ligger nära himmelsekvatorn måste du även multiplicera detta med cosinus för stjärnans deklination). Multiplicera med förstoringen så får du okularets skenbara synfält.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
tkn
|
Postad - 12 jul 2010 19:20:41
|
Inlägg
1054
Medlem sedan
2008-01-25
|
Jupiter varierar mellan ca 33 och 50 bågsekunder beroende på när den är närmast resp.längst bort från jorden. Just nu är den drygt 42 bågsekunder.Andromedagalaxen är över 3 grader, men som Paul skriver är det oftast dess ljusare kärna man ser (om man inte befinner sig på en väldigt mörk plats och har ett större teleskop). Med min 25x100-kikare och från ett ljusförorenat Varberg kan jag se en storlek på ca 30-40 bågminuter (ungefär så stor som fullmånen, 1 bågminut=60 bågsekunder). För kikare brukar antingen synfältets storlek eller vilken bredd på 1000 meter vara angiven på dem. Om du bara har den andra uppgiften kan du beräkna synfältet genom: 2 * arctan(bredd / 2 / 1000). Om bredden är 114 på 1000 m blir synfältet 2 * arctan(114 / 1000) = 2 * arctan(0.057) = 2 * 3.26 = 6.52º Signatur
Thomas Karlsson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Lazze
|
Postad - 12 jul 2010 20:12:54
|
Inlägg
376
Medlem sedan
2008-10-23
|
Den dag du skaffar teleskop så kan man göra en snabbkoll på den här länken och se vilket synfält man får med olika okular:
http://scopecalc.grid-itc.com/
Man v&/.../
Man väljer först teleskoptyp i översta rullisten. Finns teleskopet inte med så får man själv skriva i brännvidd och diameter. Det finns också möjlighet att välja om man använder en förstorande Barlowlins.
Därefter väljer man okulartyp och klickar på "submit".
Man får då bl.a. förstoringsgraden och verkligt synfält ((TFoV).När man köper de vanliga teleskopmodellerna brukar det följa med sk. Plössl-okular (Plossl kallas de i länken).
Om du inte hittar det du har i listan så kan du välja något av de andra det står Plossl efter, t.ex. Guan Sheng Optical Plossl.
Det kanske inte ger exakt rätt värde, men du kommer ganska nära. /Lasse
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Robin_
|
Postad - 12 jul 2010 22:11:41
|
Inlägg
174
Medlem sedan
2010-04-30
|
Oj tack för era bra svar! Det känns som att "ta tid funktionen" verkar enklast och lämpligast för mig just nu så det ska jag ta och prova.Men Paul:
quote:
Titta på en stjärna nära himmelsekvatorn
Vad anser du är nära himmelsekvatorn? Och förresten en annan fråga, hur mycket varierar storleken på månen när den är som närmast oss och längst bort? För jag kommer ihåg en kväll inte så länge sen så kändes det som att den var mycket större än vanligt, och jag tittade upp på internet och insåg att den då också verkade nära sitt perigeum, om det nu skrivs så. Signatur
Robin Andersson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Paul Schlyter
|
Postad - 13 jul 2010 09:11:42
|
Inlägg
860
Medlem sedan
2009-05-24
|
quote:
Andromedagalaxen är över 3 grader, men som Paul skriver är det oftast dess ljusare kärna man ser (om man inte befinner sig på en väldigt mörk plats och har ett större teleskop). Med min 25x100-kikare och från ett ljusförorenat Varberg kan jag se en storlek på ca 30-40 bågminuter (ungefär så stor som fullmånen, 1 bågminut=60 bågsekunder).
Något stort teleskop behövs inte för att se Andromedagalaxen 3 grader stor, men däremot behövs en mörk himmel. Själv har jag sett Andromedagalaxen som störst i mina 20x80-prismakikare mot en mörk himmel mot väster från mitt lantställe: då har en ofta en synlig sträckning från ena till andra änden på den kikarens synfält på tre grader. Det känns faktiskt mäktigt, i synnerhet som jag vet hur stor månen ser ut i samma kikare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Paul Schlyter
|
Postad - 13 jul 2010 09:35:53
|
Inlägg
860
Medlem sedan
2009-05-24
|
quote:
Men Paul:
quote:
Titta på en stjärna nära himmelsekvatorn
Vad anser du är nära himmelsekvatorn?
Beror på hur stor felmarginal du är beredd att acceptera i din mätning av synfältet på ditt okular. Om du kan acceptera 10% kan du avvika 25 grader från himmelsekvatorn. Kräver du max 5% fel måste du hålla dig inom 18 grader från himmelsekvatorn, och vill du ha max 1% fel är det max 8 grader från himmelsekvatorn som gäller. Men multiplicerar du istället din observerade tid med cos(stjärnans_deklination) behöver du inte alls vara särskilt nära himmelsekvatorn utan då kan du ta vilken stjärna du vill över hela himlen. OK, kanske inte just Polaris, men även Kochab (Beta Ursae Minoris) borde kunna användas trots att den ligger på +74 graders dekilination. quote:
Och förresten en annan fråga, hur mycket varierar storleken på månen när den är som närmast oss och längst bort? För jag kommer ihåg en kväll inte så länge sen så kändes det som att den var mycket större än vanligt, och jag tittade upp på internet och insåg att den då också verkade nära sitt perigeum, om det nu skrivs så.
Månbanans excentricitet är 0,055 vilket innebär att skillnaden i skenbar diameter mellan ett medelapogeum och ett medelperigeum är 11 procent. Men skillnaden kan bli lite större än så - månbabans excentricitet varierar periodiskt, så att skillnaden i diameter i extremfall kan variera upp till kanske 13 procent. Till detta kan vi lägga på ytterligare två procent som är parallaktisk: när månen syns i zenit är månen lite närmare än när månen syns vid horisonten - detta därför att jordens radie är såpass mycket som 1/60 av avståndet till månen. Så upp till 15 procent kan månens faktiska skenbara diameter variera.
Subjektivt tycker man dock att månens skenbara storlek kan variera mer än så, upp till ungefär en faktor 2 eller 3. Denna variation är inte verklig (vilket man kan övertyga sig om genom att fotografera månen då den ser ovanligt stor ut, resp ovanligt liten ut, och sedan jämföra fotografierna). Detta kallas månillusionen, och den beror på det sätt som våra ögon uppfattar himlen. Teorier om orsakerna till månillusionen hittar man här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Moon_illusi/.../ Månillusionen gör att månen ser störst ut för våra ögon då den står lågt på himlen. Men då månen står lågt på himlen är den också lite mer avlägsen och har då en skenbar diameter som är en aning mindre - denna parallaktiska effekt är dock max 2 procent, medan själva månillusionen påverkar vår uppfattade måndiameter betydligt mer än så, upp till ca 100 procent.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Robin_
|
Postad - 13 jul 2010 11:37:23
|
Inlägg
174
Medlem sedan
2010-04-30
|
Oj då det var riktigt fräckt att det fanns till och med på wikipedia om det, finns tydligen mycket mer än vad jag hade anat.quote:
Men multiplicerar du istället din observerade tid med cos(stjärnans_deklination) behöver du inte alls vara särskilt nära himmelsekvatorn utan då kan du ta vilken stjärna du vill över hela himlen. OK, kanske inte just Polaris, men även Kochab (Beta Ursae Minoris) borde kunna användas trots att den ligger på +74 graders dekilination.
Tror du någon av arcturus, vega, altair eller dubhe skulle funka? Vilken skulle ge mig bäst resultat tror du? Signatur
Robin Andersson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
tkn
|
Postad - 13 jul 2010 12:35:36
|
Inlägg
1054
Medlem sedan
2008-01-25
|
Ett annat enkelt och snabbt sätt att kolla synfältets storlek är att leta upp två stjärnor som ligger precis i vänstra/högra ytterkanterna och sedan se i t.ex Cartes du Ciel eller annat planetarieprogram vilket avstånd det är mellan stjärnorna.Signatur
Thomas Karlsson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
Hans Bengtsson
|
Postad - 13 jul 2010 14:38:53
|
Inlägg
3471
Medlem sedan
2004-04-27
|
Om jag skulle mäta synfältets storlek skulle jag göra på det sätt som Thomas anger. Man skriver från t.ex. Cartes du Ciel ut en karta över ett lättidentifierat och någorlunda stjärntätt synfält. Sedan markerar jag på kartan det synfält jag har i okularet, och mäter i efterhand i lugn och ro.mvh
Hans Bengtsson
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 Sponsra oss?
|
|
Det kostar att finnas tillgänglig på internet, och eftersom AstronomiGuiden ägs av en privatperson mottages alla donationer tacksamt!
|
Svenskt
Bankgiro 218-3036 mottagare ASTRONOMIGUIDEN
|
Minsta summan att sponsra med är 50 SEK för bankgiro! Detta beror på att banken drar av en administrativ kostnad för varje insättning.
Sponsrade pengar kan ej betalas tillbaka!
|
|
|
|
|
|
MAF Starparty 2010
MAF Starparty 2010
Aktiva ämnen
Sök i forumet